The Game – Neil Strauss

The Game - Neil Strauss

The Game – Neil Strauss

Då var det dags för mig att slå ett slag för The Game – Neil Strauss. Boken som för många är inkörsporten till att gamea, men som sedan i senare stadium allt för ofta nedvärderas och förkastas som “endast en skönlitterär bok” Ja – den är i stort en skönlitterär bok, dock en väldigt välskriven sådan och skildrar hur människor fungerar och interagerar i dagens samhälle på ett sällan skådat sätt. Läs mer här hur du kan med snabbast resultat bli kungen på tjejer..

Den gestaltar även fördelar/nackdelar med rent rutinbaserat gameande och inre game. Hur man som person reagerar när man kommit en bit i sitt game och till viss del även vad det beror på.

jag vill belysa några punkter som boken The Game – Neil Strauss tar upp och som jag personligen tycker är viktiga.

Vad händer när du kan få vem som helst?
Många av karaktärerna (ja, jag kallar dem karaktärer då även om de är verkliga personer så är de väldigt karaktäriserade) upplever en depression när de når stadiet där de får uppmärksamhet, bekräftelse och sex med nästan vem de vill. Varför?

Det karaktärerna i The Game – Neil Strauss är att alla har gemensamt är att de har problem med att få bekräftelse av det motsatta könet. I och med att de är svältfödda på detta och dessutom ofta ser kvinnor som objekt, upphöjda på piediestaler, alienerade från dem själva, så blir kontakten med kvinnor och de flesta kvinnorna något speciellt. När dessa afc’s sedan når stadiet där de får bejräftelse, inser de att deras liv inte vart bättre/lyckligare enbart av denna bekräftelsen. hepp. vad ska de nu göra för att hitta lycka i livet när inte detta fungerade?

Samtidigt blir även kvinnorna själva mindre intressanta. För kvinnor är bara människor och människor i allmänhet är ganska lika. För nu när dessa afc’s kommit över hindret att prata med kvinnor blir de inte lika “alienated” från dem. De ser kvinnor som människor och inte som varelser från venus.

Fram till nu har de flesta karaktärerna endast använt sig av rutin-mässigt gameande. Deras game bygger på inlärda turer, och inte så mycket på ett naturligare inner-game. (The game – Neil Strauss handlar mycket om in-direct game)

Det är nu några av karaktärerna börjar utveckla ett inner-game. Bekräftelsen de har jobbat sig till genom rutiner, ger utslag i en självsäkerhet som skapar en escalerande effekt. Även om de mest har jobbat med att lära sig rutiner, så har de format sig själva genom den skolan. De har lärt sig att konversera, de har genom rutinerna slussats in i att bli avslappnade å hemma i sociala sammanhang. De har fått bekräftelse som även om den inte löste deras livsproblem, så har de fått en trygghet i att lyckas med något.

I boken The Game – Neil Strauss kan man nu se en turning point för några. vissa förkastar gameandet när de inser att det inte var lösningen på livets problem. Andra utvecklar sig själva och går vidare på samma linje men i en annan riktning.

The Game – Neil Strauss

Gameandet och LTR

När ska man man lägga ned och refkletera över boken The Game – Neil Strauss och sluta gamea sin flickvän?
I boken finns två bra exempel på gameandet och ltr. Tröjan som han kallas i svenska versionen gameade till sig en fru. dock så gick förhållandet åt skogen då han slutade gamea henne. Ska man då alltid gamea, manipulera den man är tillsammans med om det är ett ltr man är ute efter?

Style (författaren av The Game – Neil Strauss) å andra sidan försöker gamea till sig lisa, men misslyckas då han gamear och lyckas då han är sig själv.

Vad delar boken ut för sensmoral här?

1. Att gamea kan inte ge dig ett givande ltr. Inte direkt. Tröjan gameade till sig sin fru. Å är då tvingad att fortsätta gamea henne för att behålla henne.

2. Gameandet kan dock ge dig möjligheterna att få ett givande ltr. Såsom style tydligt uttrycker så hade han aldrig träffat lisa om det inte var för the game. Detta exempel är lite väl extremt, men det som går att applicera på alla är: gameandet har gett honom självförtroendet i närheten av kvinnor så att han kan vara avslappnad å låta sitt riktiga jag komma fram i interaktionen. inte en nervös beta-version av sig själv.

3. gameandet hjälper dig att inse vem/vad du vill ha i ett ltr. Att alla kvinnor inte längre är speciella kan verka tråkigt först. Men detta ger en person även möjligheten att se människan och avgöra om hon verkligen är en person man är attraherad av på alla plan eller om det bara är ens hjärna som satt henne på en piedestal till följd av samhällets strukturer.

The Game – Neil Strauss
Sist men inte minst så skildrar även styles sarg-försök vad mycket av mystery method bygger på. Targets som innerst inne är mycket osäkra men som bygger upp ett falskt självförtroende baserat på bekräftelse. Vilket är mycket vanligt. Det är därför kvinnorna börjar kvalificera sig och pocka på seducerns uppmärksamhet när de inte får den bekräftelse de är vana vid. Det är en mix av bekräftelsebehovet och att seducern genom det oväntade beteendet blir intressant som leder till framgång. När Style träffar en person som inte baserat sitt självförtroende på bekräftelse från andra så fungerar inte hans rutiner. Eftersom behovet av att bli bekräftad inte väcks, upplever hon honom bara dom otrevlig när han försöker gamea.

Relaterade poster till
The Game – Neil Strauss

Namn: Email: